fitnesspaelin

Ibland är det kul att se hur liten världen är. Som när jag t.ex. var på väg tillbaka till hotellet efter min marketwalk i tisdags f.m och fick se min gamla kollega Emmanuel med sin familj på vägen. Jag visste i och för sig att de skulle semestra här på Gran Canaria i tre veckor nu men att se dem just där och då var lite roligt. De har precis börjat se slutet på sin semester och haft så fullt upp så de har inte hunnit komma och hälsa på mig något så då passade det ju bra att vi hann ses lite då i alla fall.

Tisdagar är ju för övrigt min lugnaste dag på jobbet och när jag nu slutat i tisdags klockan fyra gick jag, Damien och Anna till Green Beach för att bada lite. Det var sista gången vi badade där med Anna i och med att hon skulle resa hem igår så det var härligt att få umgås lite med henne där. Senare på kvällen ville Anna också passa på att se sin sista show "Radio Mega Hits" så vi gick ner med henne och såg den och det var nog den bästa jag sett hitills men de gjorde den ju för Anna så.. Det blev att vi alla stannade kvar länge efter showen och för mig blev det extra länge eftersom jag skulle vänta på hela showgänget för att vi skulle gå och äta. Det var även sista kvällen som Julia hade sin kompis Johanna här och Heidi sin man Atle så det passade ju bra att vi alla gick och tog lite kinamat sen.


Elin & Anna vid showen                         Lite kinamat efter showen

Det blev en rätt sen tisdagskväll så jag tog mig inte upp för att springa utan det blev att vi låg kvar i sängen ett bra tag istället och sen åt frukost i lugn och ro och såg lite film. Dock skulle vi vara nere på hotellet 12.30 för att hämta bilen som vi skulle hyra över dagen.

När vi (eller rättare sagt jag som skulle köra) kvitterat ut bilen gick vi ner för att ta farväl av söta Anna. Det var faktiskt hela teamet (utom Tess) som stod och sa hej då och det var inte helt utan tårar kan jag säga. Det kändes verkligen ruskigt jobbigt att se en så härlig tjej åka iväg och hon kommer verkligen att lämna ett stort tomrum efter sig! Det var väldigt skönt att jag i alla fall hade Damien sen och att vi skulle iväg på vår roadtrip så jag fick tänka på något annat.


Hela gänget - Henning, Christian, Damien, ANNA, Elin, Santi & Ida

Efter vi ätit lunch på hotellet var det så dags att bege sig. Vi fick faktiskt en jättefin van den här gången som hade både CD och Ac, jätteskönt! Damien har ju då inget körkort så lotten föll ganska naturligt på mig som chaufför. Jag som knappt har kört bil de senaste tre åren (i och med att jag bott i Stockholm) var måttligt nervös! Men, efter en lite knagglig start (fick börja med en start i rejält lutande backe), så kom vi i alla fall iväg. Först bar det av till Puerto Rico för att köpa lite hudvårdsprodukter och parfymer och sen, efter ett litet stopp hos mig och för att handla, så körde vi på upp mot bergen. Även bergsvägarna var en väldigt stor utmaning för mig som är så fruktansvärt höjdrädd! Jag har ju fått jättemycket svindel bara av att sitta och åka med i bilen så nu när jag själv skulle köra blev det lite nervigt första gångerna jag kollade ner i de djupa dalarna, men det gick sen tillslut väldigt bra!

 Jag och bilen















Glad över att jag kunde!

 Höga berg och djupa dalar...
















Var tvungen att sträcka på mig ibland också

Vi hade egentligen inga direkta planer på exakt var vi skulle köra, men vi hade hört att det finns sjöar i mitten av ön så vi ville gärna hitta till någon av dem. Tillslut hittade vi också faktiskt en jättemysig liten sjö i ett landskap som såg ut nästan som Sverige. Vi stannade till där och bestämde oss, trots lite mycket alger (och ankor som en viss person har lite fobi för?!), för att bada där. Det var rätt mysigt faktiskt.

 Fint va..?














Söta ankor (eller hur Damien?)




Efter doppet begav vi oss vidare genom berg och dalar enda ner till Las Palmas. Vår slutdestination där hade vi bestämt sen tidigare, det var en japansk resataurang som heter Sakura IV. Det är jättehäftigt eftersom maten kommer på små tallrikar efter ett rullband så man bara kan plocka vad man vill äta, och HUR MYCKET man vill äta! Det blir lite väl farligt eftersom det är så gott och kommer nya saker hela tiden. Jag fick vid ett tillfälle när jag började bli mätt en flash av hur det kunde te sig som en riktig marddröm, hur mycket man än äter så kommer det mer, och mer, och mer...

  Damien är hungrig















Jag med, men lite förvirrad i början...

Mätta och belåtna styrde vi sen hemåt igen efter motorvägen. Jag var ju rätt less på att köra på de små kringelkrokiga bergsvägarna efter ett tag så tyckte först det var skönt att gasa på på motrovägen, men när det är mörkt och man är trött är även det lite jobbigt tillslut. Som tur var hade jag en go kille vid min sida och Bryan Adams i CD spelaren så vi tog oss hem helskinnade. Väl hemma kröp vi upp i soffan och såg nya Ice Age 3 som var riktigt rolig!

Onsdagen blev en dag som började lite i sorg men som övergick i mys och glädje så det kändes riktigt skönt. Idag har det dock känts lite tomt efter Anna, och speciellt på KidsPlay som vi alltid hade ihop, men det ger nog med sig eftersom. Hade i alla fall en hälrig vattengympa och nu avslutade jag med en tuff Powerstep som gick helt okej.